Stöd för anhöriga
Att vara anhörig till en person med psykiska eller fysiska svårigheter eller missbruks/beroendeproblematik är ofta en stor påfrestning. Hela livssituationen kan komma att förändras och som anhörig kan man bli frustrerad och kan ha svårt att förstå varför den drabbade kanske inte accepterar hjälp och fortsätter med sitt gamla destruktiva beteende som vidmakthåller lidandet.
Problem kan ha funnits hela eller stora delar av livet, tex en förälder som dricker för mycket alkohol, en partner som har återkommande depressioner, ett tonårsbarn som drabbas av anorexi. Som anhörig försöker man ofta hjälpa till på olika sätt men är osäker på om denna hjälp leder framåt. Denna osäkerhet är vanlig och det gäller också de känslor som man som anhörig kan uppleva i form av iritation, skuldkänslor, oro och grubbel.
Som anhörig känner man sig ofta utestängd från vården. Vårdinrättningar har sällan utrymme att bemöta anhörigas problem i den utsträckning de behöver och önskar.
Längden på samtalskontakten kan variera, allt från ett par stödjande samtal till långvarig kontakt. Det handlar ofta om att få hjälp att utforska förhållningssätt, problemlösa eller hitta strategier för att hjälpa på ett mer konstruktivt sätt. Ofta behöver man som anhörig även stöd i att öka sitt eget självomhändertagande och ibland få hjälp med egna problem som ångest och sömnbesvär.